Skip to content
Den första dagen inleddes med att man samlades på en restaurang i Jokkmokk för att äta en gemensam lunch och få magarna fyllda inför den långa vandringen. Sällskapet som skulle vandra bestod av sympatisörer, aktivister och medlemmar.
Målet för utflykten var bergstoppen Skierfe, som ligger i utkanten av sydöstra Sarek, och tanken var att ge dem som är oerfarna fjällvandrare ett smakprov på en Sarek-vandring, då Skierfe jämförelsevis med många andra turer i området är en ganska simpel vandring.
Efter att sällskapet packat magarna fulla med mat hoppade man in i bilarna igen för att bege sig till Sitoälvsbron, som markerar startpunkten för vandringen. När man närmade sig bron började fjällens vidunderliga snötäckta toppar torna upp sig vid horisonten, och väckte vandringslusten hos de bilburna nationalsocialisterna.
När man parkerat bilarna var det bara att spänna på sig den tunga packningen och börja traska framåt i rask takt, då en lång vandring väntade innan det var dags att sl
Innan resan ens kunde påbörjas blev kamraterna tvingade till att göra en utflykt till polisstationen i närheten av Arlanda flygplats då staten fullkomligt misslyckats med att förse sina medborgare med pass trots ansökan och inlämnande av fotografi och ansökningshandlingar god tid i förväg. Man fick tillbringa 10 timmar i tält utanför entrén till polisstationen, för att få tag i provisoriska pass.
Situationen utanför polisen strax innan öppning.
Dag 1: Möte med skotska busschaufförer
Då man hört skräckhistorier om Arlandas totala inkompetens vad gäller incheckning av passagerare, var man ute i väldigt god tid. Denna dag var det dock inte så mycket människor på plats som man hade förväntat sig, så alltsammans hanns med god marginal.
Flyget hann bara bli en halvtimme försenat innan det var i luften, vilket var tur då det skulle bli knappt med tid när man väl var i Skottland. I Edinburgh gick passkontrollen hyfsat smidigt och bagaget låg redan och väntade på rullbandet när ma
Nordiska motståndsrörelsen anordnade återigen en utflykt till nationalparken Jotunheimen i Norge, känd för sitt magnifika bergslandskap, sina gamla glaciärer, sina häftiga bergsryggar och toppar och sina oförutsägbara väderförhållanden året runt. Gruppen, som bestod av medlemmar och sympatisörer, satte som mål att erövra två toppar över 2200 m inom två dagar, ett mål som visade sig vara mer utmanande och ansträngande än väntat, särskilt för dem som inte har någon tidigare erfarenhet av liknande expeditioner.
Vi anlände till Jotunheimen sent på torsdagskvällen efter en lång bilresa under en stark sommarsol. När vi gick in i denna nordiska alpina enklav och började stiga i höjd sjönk temperaturen och luften blev kyligare och renare. På en höjd av cirka 1200 m, i centrala Jotunheimen, var vår bilresa över och vi slog läger nära en sjö som tycktes fungera som en reservoar för det kalla och kristallklara vattnet som forsade ner från bergen som en högljudd och mäktig fors, innan den med o
Kälkar, pulkor, tefat, madrasser. Framlänges, baklänges, på mage, och på rygg. Åksätten var många när medlemmar, både med och utan familjer, samlades för att umgås i vinterlandskapet under första advent.
Dagen togs sin början under förmiddagen och inleddes, till barnens glädje, direkt i en större pulkabacke. Snön yrde och skratten blev många när en efter en åkte av eller for runt med sitt färdmedel. Skratten tilltog bland barnen när även några vuxna gav sig in i lekarna efter att ha hånats av barnen att de inte vågade åka från backens topp.
Efter någon timme började deltagarnas magar att kurra och blöta händer att frysa. Således tändes en brasa för både värme och korvgrillning, samtidigt som varm choklad och pepparkakor ställdes fram. Otåliga barn passade på att kasta lite boll till varandra i snön under tiden som de väntade på att korven skulle bli klar. När så frusna händer värmts och hungriga magar mättats grillades marshmallows och samtal fördes om allt och inget.
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se
Redan 2021, då det i mindre skala hettade till mellan Israel och Palestina, skrev jag om den utdragna konflikten som nu har blossat upp igen och faktiskt riskerar att eskalera till en historiskt avgörande konfrontation (om tunga aktörer som USA eller Iran väljer att fullt ut ge sig in i kriget och detta därmed blir en ny front i proxy-världskriget mellan Ryssland och Nato). Den som vill läsa mer allmänna resonemang om varför jag sedan tidigare står på palestiniernas sida kan läsa den artikeln, eller Joseph Jordans mer färska artikel om varför Israels undergång vore positiv för västvärlden.
I den här artikeln tänkte jag istället fokusera på den interna debatten bland nationella där vissa menar att det är fel att bry sig om att Israel genom våld, terror och framtvingad svält försöker att etniskt rensa Gaza på palestinier. De som har den inställningen ser det ofta som mer ”renlärigt” eller ”radikalt” att inte känna empati med icke-vita rasfrä
Kamrater i Näste 7 samlades under eftermiddagen på lördagen för att påbörja en vandring in i skogen. Med karta och kompass navigerade sällskapet längs med en vandringsled, men man gjorde också avstickare från vandringsleden för att träna på att navigera i vild terräng.
Vid avfärd hade solen redan börjat gå ned och man fick träna på att försöka se i mörker. Även fast man hade ficklampor med sig försökte man så långt det var möjligt att inte nyttja dessa just för att träna upp mörkerseendet.
Kamraterna gick genom tät skog, öppna fält, branta backar och även genom trånga tunnlar. Ibland behövde olika lösningar finnas för att lyckas ta sig fram, bland annat skulle man korsa en å. Det löstes med hjälp av två större grenar som låg över bäcken, och som mot förmodan visade sig klara att bära en motståndsmans vikt.
Efter en stunds vandrande tog man en paus och gjorde upp en eld och tillagade mat. Därefter fortsatte vandringen då slutdestinationen ännu inte var nådd. Det var en svår
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Frågan om anonymitet kom nyligen indirekt upp i Nordfront-läsarnas Telegram-chatt, då en debatt kring maskering i samband med politiskt utåtriktad verksamhet uppstod.
Anonymitetsfrågan är en intressant fråga med många nyanser och förtjänar därför att benas ut i en artikel.
Denna, liksom resterande bilder i artikeln är från Motståndsrörelsens blixtdemonstration i Uppsala i september.
Vikten av att respektera andras anonymitet
Det är idag ofta mer kontroversiellt att ”komma ut” som nationalist än som homosexuell. Jag tror att det var i en artikel på Nationell.nu som den både komiska och tragiska poängen gjordes för många år sedan.
Anledningen till att det är kontroversiellt att vara nationalist är att vi är revolutionärer och dissidenter i dagens samhälle. Om man tittar på någon dokumentär eller dyster spelfilm som skildrar övervakningen och det politiska förtrycket i de gamla kommuniststaterna kommer man som nationalist se extr
Medlemmar från kampgrupp 702 samlades på morgonen och började gå Bankerydsleden. Med fanan i täten gick gruppen över branta backar och genom täta skogar, men bitvis även öppna vägar.
Efter att ha gått en bra bit stannade man för att slå läger. Man tränade då grundläggande självförsvar, bland annat hur man bäst skyddar sig mot knivattacker och hur man tar sig ur strypgrepp. Efter att självförsvarsträningen var avklarade provade några av medlemmarna på att få en svidande spray i ögonen.
Under tiden som dessa kamrater återhämtade sig tände övriga en brasa med hjälp av tändstål och började grilla korv. Oturligt nog hade man inte tillgång till lättare virke som var torrt, men med hjälp av tidigare nämnda spray lyckades man till sist med att få upp en eld ändå.
Efter att alla ätit klart fortsatte man vandringen. Man stannade till ibland för att samtala med andra vandrare som möttes på och som var nyfikna på fanan. Vandringen pågick i flera timmar och tröttade ut kamraterna orden
Den 2 maj var det dags för utdelning på landsbygden i skarven mellan Karlshamn, Ronneby och Tingsryds kommuner.
Dagen var varm och fin och det är tydligt att våren är kommen – från Backaryd och upp till Konga och överallt däremellan!
Lördagen den 25 mars, under en regnfylld himmel som växlade mellan regn och uppehåll, vecklade aktivister och medlemmar från Nordiska motståndsrörelsens Näste 7 ut Tyrrunefanor och banderollen med uppmaningen ”Gör ett revolutionärt val” över riksväg 25 inne i Växjö.
Den politiska kampaktionen tycktes uppskattas av majoriteten av förbipasserande bilister som antingen vinkade, gjorde tummen upp eller förbjudna segerhälsningar. Ett och annat långfinger syntes också från antagonister som mot förmodan lyckats ta körkort.
En som däremot inte uppskattade Motståndsrörelsens fria opinionsbildning var en polis, ett yttre befäl därtill, som gasade upp sin bil på bron i säkert 120 km/h med sirener och blåljus på en 100-meters sträcka, för att sedan tvärbromsa. Han slänger sig sedan över vägräcket för att ge sig in i en närkamp med en av aktivisterna som håller en fana, samtidigt som han gapar om att det är ett pågående brott.
Efter några sekunder börjar den överrea
Nu när ytterligare ett år gått till ända har jag traditionsenligt lagt ganska många timmar på att gå igenom alla Motståndsrörelsens aktiviteter under året, sammanställa statistik och dra slutsatser. Precis som 2020 var 2021 kantat av oproportionerliga Covid 19-restriktioner som åtminstone stundvis satt sin prägel på delar av verksamheten.
2021 har också varit ett år som kommer se ganska annorlunda ut i denna rapport då vi i ganska hög grad frångått basaktivismen, alltså flygblad i brevlådor och klistermärkesuppsättningar och dylikt, för att istället lägga ännu mer tid och energi på att genomföra riktigt, riktigt bra, genomtänkta och välplanerade aktioner. Vi har med det sagt inte, och kommer inte heller överge denna del av verksamheten helt och hållet då det trots allt är ett enkelt sätt att kunna få alla medlemmar att bidra med något till kampen, men vi har de senaste åren mer och mer ändrat fokus och det syns på siffrorna från 2021.
En annan sak som märks av om man känner till
I torsdags höll hovrätten sammanträde i fallet där Anders Jonsson tidigare av tingsrätten dömts för ofredande gentemot tre personer från samhällseliten, samt hundratals fall av överträdelse av gummiparagrafen HMF. Jag och ytterligare en kamrat var där för att stötta min kamrat.
Jag känner Anders väl och vet att han har haft problem med försvarare till denna rättegång. Personen som tidigare företrätt honom väl kunde tyvärr inte det nu då det ansågs kunna förekomma jäv, vilket man kan tänka ofta sker när dignitärer är inblandade. Anders andra advokat kom han inte alls överens med och därmed skulle han nu bli tvungen att företräda sig själv. Utan juridisk kunskap och mot individer som absolut vill se honom fängslad för sina åsikter.
Jag vet att han inte främst brydde sig om att försöka försvara sig eller att neka till brott, han visste att han med största sannolikhet kommer dömas ändå. Hans främsta anledning till att ens ställa upp i denna charad var istället för att ge sin syn på v
Söndagen den 29 augusti samlades medlemmar från Näste 7 på det Småländska höglandet för kampsportsträning. Denna gång bjöd uppvärmningen på något extra då man värmde upp med att genomföra en militär hinderbana där kamraterna fick sätta sin fysik på prov.
Klätterväggar, armgång, balansgång och tunnlar var bara några av de hinder som stod i vägen för de kämpande medan de navigerade sig igenom hinderbanan. Men det var inte bara hinder att ta hänsyn till, då den kuperade terrängen dessutom erbjöd många backar och krön.
Efter slutförd uppvärmning tog man en kortare paus för att återhämta sig medan utrustningen plockades fram för nästa moment; kampsport. Under tiden fick kamraterna möjlighet till att prata av sig mellan klunkarna av vatten efter strapatsen.
Under kampsporten tränades slagkombinationer, sparkar, reaktionsförmåga och snabbhet. Varje omgång varvades dessutom med såväl armhävningar som knäböj tills all ork var förbrukad.
Efter att alla deltagare käm
Inför planeringen av denna vandring noterade kamrater att det skulle vara en betydligt tuffare sträcka än vad dem tidigare haft under året.
Det sågs därför som ett perfekt tillfälle att, förutom de fysiska påfrestningar det innebar att vandra dessa tre mil i kraftigt kuperad terräng, även sätta aktivisternas mentala styrka på prov.
Under första dagen var det sagt att varken nikotin eller mat skulle vara tillåtet fram tills gruppen nått lägret och fullföljt några enklare uppgifter.
Vandringen påbörjades och det första som möttes var en väldigt brant stig upp till ett mindre berg. Detta skulle visa sig endast vara början, för de följande två milen kamraterna vandrande bestod nästan uteslutande av uppförsbackar följt av träskmarker.
Trots de hårda prövningarna dagen bjöd på uppvisade ändå samtliga deltagare ett gott humör och sammanhållningen verkade heller inte sänkas av varken bristen på mat eller nikotin (för de som nu brukar behöva det).
Värt att nämna är också att en
